Taimyrlinjen

Photo: Sarah de Monchy.

Hundar från Taimyrområdet mönstrades in i den officiella stamboken i början av 2000-talet i Nederländerna. 

Ursprungliga samojeder från Taimyr

Vid en klubbmatch i Nederländerna den 9 juni 2013 uppmärksammades tre samojedhundar med stamtavla som började på BIJL. Dessa hundar – hanen Nanok, hans kullsyster Lunta och modern Tinga – härstammar från hundar uppfödda i Finland. Ursprungligen införskaffades dessa från byn Volochanka i juli 2005 av ryskan Elena Potselueva. Volochanka är belägen på centrala Taimyrhalvön i norra Sibirien och var en av tre bosättningar där den sovjetiska regimen under slutet av 1970-talet tvingade de etniska grupperna Nganasan och Dolgan att överge sitt traditionella nomadliv.

Nganasanerna är ett urfolk med tusenårig närvaro på Taimyr och har historiskt benämnts som samojeder, särskilt "tavgysamojeder" eller "nganasansamojeder". Hundar från denna region har därmed särskild kulturell och genetisk betydelse.

År 2005 reste Elena Potselueva till Volochanka på uppdrag av fransmannen Gilles Elkaim, som under sin Arktika-expedition (2000–2004) från Nordkap till Beringssundet hade använt en lokal hanhund, Koula, i sitt slädhundspann. Koula utmärkte sig som en idealisk expeditionshund: lugn, stark, icke-aggressiv och uthållig.

Efter återkomsten från Taimyr medförde Elena två vuxna tikar (Umka och Yenko) samt tre unga hanar (Biely, Voltchok och Alouk). År 2006 korsade Elkaim och Potselueva gränsen till Finland med sina hundar och etablerade slädhundsverksamheten Camp Arktika i närheten av Ivalo. Den första kullen föddes i december 2006 från Umka och Voltchok. Tikvalpen Tinga, som härstammar från denna kull, såldes tillsammans med två kullsystrar till Thomas Clauser i Rovaniemi. Ett år senare föddes valparna Lunta och Nanok efter att Tinga parats med Biely.

Resan till Volochanka är kostsam och logistiskt krävande. Under den korta sommaren når en helikopter byn två gånger i månaden.

Genetiskt material från bland annat Koula, Biely och Alouk har analyserats av den svenske genetikern Peter Savolainen. Resultaten visar att den moderna samojedrasen har sitt genetiska ursprung i Taimyrregionen. Denna information återfinns i vetenskapliga sammanställningar, exempelvis i PBS-dokumentationen Dogs That Changed the World.

Ett etnozoologiskt fältarbete

Inledning

Insamling och bevarande av arktiska hundlinjer har haft avgörande betydelse för förståelsen av draghundars biologiska, kulturella och funktionella värde. År 2005 genomfördes ett fältarbete i Volochanka, en isolerad bosättning i centrala Taimyrhalvön i norra Sibirien, där traditionella slädhundar fortfarande användes av lokala samhällen som Nganasan och Dolgan.

Kontext och syfte

Syftet med expeditionen var att finna genetiskt intressanta individer ur den kvarvarande ursprungliga populationen, för att säkra deras fortsatta användning i polarforskning och som bas för modern avel. Det operativa målet var att stödja nästa planerade expedition av Gilles Elkaim, en fransk upptäcktsresande med lång erfarenhet av slädhundar.

Lokalsamhällets relation till hundar

I Volochanka betraktas slädhundar inte som handelsvaror, utan som bärande delar av människors själ och hushåll. Försäljning av hundar är därför sällsynt och kräver långvarig förhandling och förtroendeskapande. En hund kan ibland skänkas – aldrig bara säljas – till den som anses värdig.

Fältobservation och individval

Bland de observerade individerna utmärkte sig en stor vit tik som visade exceptionell dominans och social kontroll över flocken. Denna tik, som visade sig heta Yenko (nganasanska för "vit"), hade ett beteende som överensstämde med "första damen" i flockhierarkin. Hon visade ingen rädsla, undvek konflikt, och kontrollerade andra hundars beteende genom sin närvaro. Trots sin centrala roll i flocken överläts Yenko efter försiktig och respektfull förhandling.

Urvalet av övriga hundar skedde enligt en fältbaserad metodik. Bland annat användes kast med godbitar för att bedöma bett, då direkt fysisk kontakt med hundarnas munnar inte tolererades. Ägarförhållanden kontrollerades med hjälp av byledare för att undvika missförstånd och framtida tvister.

Transport och logistiska utmaningar

Transporten från Volochanka var komplex. På grund av isoleringen kunde endast helikopter nå byn två gånger i månaden under sommaren. Permafrostens effekter på infrastrukturen och bristen på avloppssystem ledde till sanitära utmaningar, inklusive stark lukt från hundarna som ätit organiskt avfall. Transporten skedde med helikopter, flodbåt och till slut flyg, med stor fysisk ansträngning – särskilt vid förflyttningen av Yenko, som bar på över 30 kg kroppsvikt och krävde manuell förflyttning.

Integrering i slädhundsträning

Efter transport till Finland och vidare till Karelen deltog Yenko i slädhundsträning. Hon visade särskild kapacitet i positionen som "wheeler" – närmast släden – där hennes styrka kom till sin fulla rätt. Under denna period parades hon med en kraftfull hanhund från Volochanka, vilket resulterade i fem valpar.

Olycka och återupplivning

Under ett träningspass på is, kort efter valpning, föll Yenko genom en snöskorpa och kvävdes tillfälligt av sin sele. Hon återupplivades med hjärt-lungräddning. Händelsen påverkade hennes korttidsminne, men efter spontan återvändo till kenneln återanpassades hon till flocken och återupptog sina sociala och arbetsmässiga funktioner.

Flytt, tävling och social återintegrering

Yenko arbetade fortsatt i spann, nu i finska Lappland. Efter att ha återlämnats till Elkaim visade hon aggressivt beteende mot andra hundar, men återhämtade sig snabbt. Hon återintegrerades utan problem i dragarbete, deltog i tävlingar i Murmansk 2009 och utövade fortsatt social kontroll i flocken.

Slutet och eftermäle

I januari 2013 diagnostiserades Yenko med en inoperabel tumör och avlivades i Petrozavodsk. Hennes död väckte starka känslomässiga reaktioner bland kennelns andra hundar, inklusive en östeuropeisk herdehund som drog sig undan i skräck. Den sociala effekten av Yenkos bortgång visar på de komplexa band som existerar mellan arbetande slädhundar.

Samtidigt reagerade även andra hundar på avstånd. Bland dem fanns Simba, en annan veteran från Elkaims expedition, som vid tidpunkten bodde i Amsterdam. Han visade tecken på plötslig depression strax efter Yenkos död, vilket antyder att sociala band mellan individer i flock kan bibehållas över tid och rum.

Simba och Yenko deltog tillsammans i Elkaims spann i Murmansk 2009. De dokumenterades sida vid sida under tävling, vilket vittnar om deras gemensamma roll som högt värderade arbetsdjur i ett internationellt slädhundsteam.

Slutsats

Yenko representerar den kulturellt och genetiskt autentiska samojedhunden från Taimyr. Hennes liv och arbete speglar draghundens roll i arktisk kultur, både som arbetsresurs och som socialt väsen. Genom insamlingen i Volochanka, träningen i Karelen, och hennes roll i internationella spann har hon bidragit till kunskap om arktiska hundtypers beteende, flockstruktur och kulturella betydelse.