Founder population
Med founders menar man de individer som grundlade rasen i västvärlden. Alltså de individer man tog från polartrakten och använde i avel i västvärlden. För de flesta av våra arktiska raser var det väldigt få individer som man sedan avlade vidare på och byggde upp "rasen" efter. Redan här skapade man en drastisk minskning av den genetiska variationen då antalet djur som fanns tillgängliga var begränsade jämfört med hur tillgången på obesläktade djur såg ut i deras hemtrakter.
Våra polara raser överlevde inte i tusentals år genom att människan var livrädd för att de inte skulle vara "renrasiga", utan de överlevde genetiskt tack vara ett ständigt flöde av genetik mellan de olika populationerna inom olika geografiska områden. Olika grupper av polarfolk kunde resa långt för jakt och försörjning samt reste och träffades på olika centrala marknader mm där även deras hundar stundvis blandades upp genetiskt. På detta sätt överlevde våra olika polara hundtyper genetiskt under tusentals år.
Även våra tidiga västerländska uppfödare som tog sig an rasen tillämpade avelsmetoden att kontinuerligt anstränga sig för att få hem nya hundindivider från Sibirien i syfte att öka den genetiska mångfalden. I samband med den ryska revolutionen runt 1920 så slutade man regelbundet hämta nytt blod från Sibirien då det inte längre var möjligt att resa till områdena från västvärlden av politiska orsaker.
Sedan började man i västvärlden tillämpa avelsmetoder som skulle renodla en viss typ och man ville bara använda vintrika hundar från utställning mm, vilket skapade en mängd olika genetiska flaskhalsar.
Och när människan i väst så sent som i slutet av 1900-talet bestämde sig för att kalla det raser och kom på idén om så kallat "rasrent" så gick det snabbt ut för med våra hundars genetiska situation. Även hälsan blir sämre hos våra hundar vid för snäv genetik. Genetiska sjukdomar bredde ut sig och framför allt blev autoimmuna sjukdomar vardag inom djursjukvården. Detta då homozygota djur löper stor risk att få problem med sitt immunförsvar och motståndskraften minskar hos djuret. Ju mer invalde våra djur blir desto mer homozygot blir de i sin genetiska sammansättning.
Ny founderpopulation möjlig
Nu är det åter igen möjligt att tillföra nya founder direkt från den sibiriska landsbygden och på så sätt fortsätta den mer kloka avelsmetoden som tillämpades av polarfolken och även de tidiga uppfödarna i väst, att kontinuerligt tillföra nytt blod. Tack var dagens teknik är det inte längre omöjligt att komma i kontakt med den polara ursprungsbefolkningen på den Sibiriska landsbygden. Varför det åter igen är möjligt att ta vara på de spillror som fortfarande finns kvar av sibiriska urhundar av rätt typ och inom relevant geografiskt upptagningsområde. Denna möjlighet finns men det är oerhört få hundar och det är inte säkert att möjligheten kommer finns för alltid. Vi skulle ganska omgående behöva ta vara på denna genetiska bank som dessa Sibiriska lantrashundar utgör. Då de är oförädlade och utgör de en viktig genetisk tillgång för rasen.
Vi skulle behöva ta vara på dessa sibiriska lanthundar och sätta dem i avelsprogram där vi föder upp dem som en genbank utanför kennelklubbarnas stamböcker som genresurser för framtiden, utvärdera dem och sedan efter hand mönstra in lämpliga individer i stamboken med jämna mellanrum.
I början av 2000-talet gjordes det första försöket att ta hem nytt blod från Sibirien i modern tid (Taimyr hundar), spillror av de hundar som togs hem har nere i Europa mönstrats in i stamböckerna vilket är oerhört glädjande då rasens genetiska situation är oroande. Det tragiska med denna blodslinje är att nästan ingen använt dem vidare i avel trotts att de mönstrats in, troligtvis på grund av okunskap om värdet i dem. Vi har i alla fall det senaste året sett 2 kullar i Sverige där man fångat upp dessa linjer vilket är positivt för rasen.
2024 kom ytterligare hundar ur 2 olika sibiriska populationer till Sverige. Genom stort arbete lyckades man lokalisera och fått köpa loss några hundar från den sibiriska landsbygden (mycket tack vare den moderna tekniken med mail och meddelandeappar som börjat nå ut även till den Sibiriska landsbygden) från två olika populationer. Sedan genom olika kontaktnät med organisationer som jobbar med att bevara inhemska spetshundar i Sibirien lyckats få ut dem från Sibiriens otillgängliga område och hem dem till Sverige.
Det var länge sedan nytt blod tillfördes rasen direkt från ursprungsområdet varför detta är oerhört spännande och värdefullt då det öppnar upp för att vår ras kan tillföras nytt blod från lantraspopulationer, en oförädlad genbank. Nu hoppas vi från djupet av våra hjärtan att SKK kommer vara behjälpliga med att dessa hundindivider inom en snar framtid kan komma att mönstras in i rasen och bidra till den genetiska variationen.
Förhoppningen är att genom de kontaktnät som byggts upp kunna lokalisera och köpa loss fler lämpliga fonders att tillföra rasen. Denna investering är något som kräver en hel del kapital varför flera personer och delar av SKK, specialklubben och rasklubben borde vara villiga att sponsra detta projekt framöver om det skall bli långsiktigt och hållbart. Skulle det bli möjligt att tillföra nytt blod direkt från Sibirien med jämna mellanrum så skulle vi återskapa den process som gjorde det möjligt för de första uppfödarna i västvärlden att hålla liv i det genetiska flödet då de regelbundet importerade nya hundindivider direkt från Sibirien.
Det relevanta geografiska upptagningsområdet som vi hoppas kommer bli möjliga att nyttja som genbank för rasen framledes är det område som man i begynnelsen hämtade hundar ifrån samt med en lite vidare spridning då utvecklingen i Sibirien och det moderna livet gjort att relevanta hundar av rätt typ är mer vida spridda idag än vad de var i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet då de flesta av rasens stamhundar kom från Sibirien till västvärlden. Det finns också möjlighet att ta hem urhundar från Sibirien med avvikande färg och med egenskaper som rasen idag lider brist på, framför allt bruksegenskaper.
I vissa områden i Sibirien finns det väldigt intressanta inhemska hundpopulationer med goda draghundsanlag som skulle vara en stor tillgång för rasen som idag är oerhört urvattnad, majoriteten av dagens hundar (showpopulationen) klarar inte av att prestera i närheten av vad hundarna gjorde i Sibirien eller för den del hur rasen presterade vid prov och tävling i Sverige för 10-15 år sedan, rasen har blivit prestationsmässigt sämre och sämre vilket är oroande. De uppfödare som avlar direkt på den funktionella typen av hund är oerhört få. För att rädda rasen in i framtiden behöver vi hjälpa fler dedikerade yngre uppfödare att komma i gång med en bevarandeavel av den ursprungliga klassiska rastypen byggd för hårt fysiskt arbete och polar överlevnad.